lördag.
igår va jag hos angelica, kollade på lets dance, helt fel person vann för laila va såå mycket bättre än magnus, så därför borde hon vunnit o:
aja, sen idag när vi vaknat osv åkte jag, angelica, hennes bror, hans fru och angelicas pappa till fardhem till farmor och farfar och hjälpte dom med deras internet :D
och nu sitter jag, angelica och malin här hemma hos mig och gör..ingenting hähäh! ikväll ska vi iaf vara barnvakt åt lillebror eftersom mamma och pappa ska på hela hallen, (och nej inte hela havet stormar ) :) hahha!
för övrigt håller jag på att ladda ner lady gagas album , för hon är bääst!
You spin my head right round.
herregud, vad jag är osocial med den här bloggen, ska verkligen bli ändring på det nu ;o :)
sist jag skrev var när vi precis börjat med praon och det är typ tre veckor sen, eheh duktigt jessica (;
men det har inte hänt ngt intressant iaf, eftersom mitt liv är ganska tråkigt just nu, och ja då menar jag på alla sätt och vis. det kommer aldrig bli bra, och ni behöver inte hålla med, men just nu känns det så.
jag kommer aldrig någonsin bli riktigt hel efter allt det här som hänt.
jag hoppas det får sin vändning snart och jag också får känna lycka igen. för ni vet, förut var jag lycklig men nu kan jag inte andas.
igår var jag hemma, sträckt ryggen och kunde knappt gå. men idag var jag i skolan, hände väl inte så mycket mer än att vi dansade på idrotten haha! efter skolan hämtade jag linus på dagis sen gick vi hem i det fina vårvädret :DD
helgen kommer nog bli grymt bäst, mamma och pappa åker på kryssning, och jag och angelica ska vara hemma hos mig hela helgen, får se vad vi hittar på, mys ska det iaf bli :)
jag måste fixa nytt på min blogg känner jag också o: haha! :)
Do you feel better now as she falls to the ground?
på lovet va jag med angelica typ varje dag, så där har det nog inte hänt så mycket.
nu har vi prao hela den här veckan, det går hur bra som helst på dagis, jag älskar alla barn, dom är hur söta som helst, nästan så man vill ta med sig dom hem ;o :)) hahah!
annars har det inte hänt så mycket, förutom att allt känns så upp och ner just nu,
jag vet varken in eller ut, jag förstår ingenting,
det är som att gå ensam med en skugga.
jag vill så gärna, men om bara en vill går det inte.
om jag bara kunde förklara mina känslor på ett bra sätt
det gör så ont, att veta att man kommer stå ensam kvar.
jag orkar snart inte med mig själv, alla tankar äter upp mig inifrån.
egentligen skulle det här kunna vara hur bra som helst,
men det är fortfarande ett avstånd som ger sån smärta.
hur det än blir, så glöm aldrig någonsin hur mycket du betyder för mig..
